Vitmakt | Jag är inte rasist, men...

Tillbaka till "Jag är inte rasist, men..."

Diskriminering Diskriminering är en form av särbehandling som missgynnar enskilda, eller grupper, på grund av deras kön (man eller kvinna) sexuella läggning (t ex homo- eller heterosexuell) eller födelseort ( t ex svenskar eller invandrare). Alla dessa former av diskriminering strider mot FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna som bygger på grundprincipen att alla människor har ett lika värde och därmed också bör ha lika rättigheter och möjligheter. Diskriminering kan ofta vara direkt, till exempel när en arbetsgivare inte vill anställa en kvinna, eller en person med ursprung utanför landets gränser. Orsakerna kan vara allt från misstänksamhet och fördomar till främlingsfientliga och rasistiska tankegångar. När vi diskuterar begreppet diskriminering i vardagsspråket, exempelvis vad gäller möjligheten att få ett arbete, tänker vi ofta på det senare; en mer eller mindre rasistisk eller främlingsfientlig arbetsgivare som på grund av sina åsikter medvetet väljer bort alla invandrare. Men det finns också en mer indirekt diskriminering som ofta brukar kallas för strukturell diskriminering. Det är inte säkert att en arbetsgivare väljer bort Carlos eller Fatima för att han anser att de är mindre värda. Tvärt om. Arbetsgivaren, eller personalchefen som det ofta handlar om, kan vara väldigt öppen och engagerad i allt från Röda korset till Amnesty, men när det handlar om själva anställningssituationen väljer han, eller hon, för "säkerhets skull" sökanden som heter Göran eller Karin. Personalchefen kanske känner Göran och Karin personligen, eventuellt har de gått på samma skola som barn. Kort sagt. Personalchefen följer minsta motståndets lag, och i stället för att chansa på ett "okänt" kort, väljer han, eller hon, det välkända och det som uppfattas som tryggt. Men om hundra personalchefer för "säkerhets skull" väljer bort de som heter Carlos och Fatima blir följden en strukturell diskriminering, en effektiv uteslutning av en grupp människor från arbetsmarknaden. Länge sågs diskriminering på arbetsmarknaden, på grund av etnisk bakgrund, som något som inte förekom i Sverige. Diskriminering förknippades med USAs sydstater och apartheid-tidens Sydafrika. Sverige var bland de sista länder i Västeuropa som lagstiftade mot etnisk diskriminering. Först 1994 infördes en lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet. Idag är medvetenheten mycket större om att diskriminering är vanlig också på svenska arbetsplatser. "Diskrimineringen både på arbetsmarknaden och på bostadsmarknaden är större än vad jag och många andra har insett tidigare", skrev Integrationsverkets chef Andreas Carlgren i en debattartikel i Dagens Nyheter i november 2002. Samtidigt presenterade Integrationsverket rapporten "Vardagsdiskriminering och rasism i Sverige" som slog fast att diskriminering är en av huvudorsakerna till skillnaderna i sysselsättning mellan invandrare och svenskar. "Diskrimineringen är systematisk och strukturell" konstaterade rapporten och påpekade att möjligheten att få ett arbete "kan bestämmas av ditt ursprung, inte av din kompetens. Sannolikheten att få arbete på (din) kvalifikationsnivå ökar ju vitare hud du har och ju närmare Sverige och EU du är född." Arbetslöshetssiffrorna visar på problemets omfattning. År 2001 var arbetslösheten i Sverige 3.6 procent, bland de utrikes födda var arbetslösheten nästan tre gånger så hög, 9.1 procent. Bland de utrikes födda som har genomgått en universitets- eller högskoleutbildning har endast 40 procent en anställning som motsvarar deras utbildning, resten är antingen arbetslösa eller jobbar i yrken som städare och taxichaufför. Bland de sverigefödda som har genomgått en universitets- eller högskoleutbildning har 90 procent ett yrke som motsvarade deras utbildning. Allt mer fokus börjar läggas på hur man ska komma tillrätta med diskrimineringen på arbetsmarknaden, både i Sverige och utomlands. I Storbritannien har myndigheterna t ex gjort försök med att ha färdigställda ansökningsformulär där namn och kön på den arbetssökande är dolt. De personalansvariga får inte se dessa uppgifter förrän det första urvalet till intervjuerna är gjort. Med dessa regler försöker man undvika att fördomar mot exempelvis invandrare och kvinnor ska påverka tillsättandet av nya tjänster. Källor: "Vardagsdiskriminering och rasism i Sverige", Integrationsverket 2002. Debattartikel i Dagens Nyheter 2002-11-20 av Andreas Carlgren "Rätt man på fel plats - arbetsmarknaden för utlandsfödda akademiker", Katarina Berggren & Abukar Omarsson. Arbetsmarknad & Arbetsliv, våren 2002. Gellert Tamas